5. Ned/upp, under/över, lågt/högt, mörkt/ljust

Inkomsterna går ned; mitt lag ligger under; förväntningarna är låga; det ser mörkt ut...

Överlägset bäst?

Bättre att gå högt upp på berget, se ljust på livet och stå över småsaker! Du är väl som jag och känner dig bättre efter den meningen? Det är svårt att stå emot vår gemensamma förtjusning och längtan efter upp, högt, över och ljust. Du vill väl komma uppåt och framåt? Sträck på dig! har du väl fått höra?

Är du lång (hög) och ljus tror kanske någon att du är bra också? Kanske för att de ser upp till dig. Är du kort (låg) och mörk är det kanske någon som ser ned på dig.

Högfärdig eller undergiven?

Om du har "bra" hållning skickar du signalen att du har hög självkänsla. Du blir lite högre, men se upp så du inte verkar högmodig (näsan i vädret). I vår kultur är det viktigt att inte verka alltför självsäker. Lagom är bäst. Om du har hög inkomst eller hög utbildning från en fin högskola kan det vara svårt... Det finns massor med tecken på att man tillhör de övre skikten i samhället. T.o.m. kungen har svårt att alltid skicka rätt signaler!

Vilken kille får tummen upp? Den enas hållning är toppen, den andras är botten. Vem är överlägsen på intervjun och får toppjobbet?

Du tolkar tecken oavbrutet

Ditt liv är fullt av tecken. Människorna är tecken. Vissa har + andra har -. Se dig om: Du imponeras av vissa, attraheras av vissa och andra är du ointresserad av eller ser ned på. Det är inte fint att säga det, men du är ju bara en människa... Det är inte PK (politiskt korrekt) att uttala sig respektlöst om andra. Det blir pinsamt tydligt att vi tänker att vissa är överlägsna och andra underlägsna. Som en tabell i ishockey eller fotboll. Vinnarlaget är högst upp och får guld; de som hamnar längst ned åker ut. Rättvist?

Över och under, ute och inne

I vårt samhälle hör vi inte ofta ordet klass. Det är ganska personligt och det känns pinsamt att antyda att vissa är finare än andra. Vi har väl avskaffat överklassen och underklassen? Låt oss hoppas det, men tankemönstret finns kvar. Att vara fin nog, att bli insläppt överallt. Att känna sig hemma i de fina salongerna - inte så lätt! Men att känna sig som en katt bland hermelinerna (kusinen från landet) är något vi alla vet hur det känns...

Varför skrev jag kusinen från LANDET? Jo, för att landet ligger UTANFÖR staden. Det är inte INNE att vara från landet. Detta är ju oerhört fel och dumt. Alla som har bott på landet vet att det är bättre att bo där! Men eftersom våra vardagsliv alltid tränger sig före överblicken blir den omedelbara reaktionen hos stadsborna att det är onormalt att bo på landet. Därför inte lika bra som det normala - att bo och leva i en stad.

Och de som bor i huvudstaden glömmer bort de andra städerna. De andra dialekterna anses skrattretande. De som inte "tränar bort sin dumma dialekt" får finna sig i att bli ansedda som mindre begåvade av invånarna i staden där allt viktigt händer... Och i alla barnfilmer som vi ser som barn talar huvudpersonerna huvudstadens dialekt medan bifigurerna och skurkarna får tala "landsortens" dialekter, som gamarna i Djungelboken.

Det är likadant i alla länder, mer eller mindre, lite beroende på om det finns starka större städer och regioner som kan hävda sig mot huvudstaden. Det kallas härskarteknik och riktar sig mot de svagare i ett socialt system (samhälle). Det är inte meningen egentligen, men det blir så för att det är så lätt att utnyttja värdeskalan som finns dold i vår kultur. Och vår kultur har vi fått från huvudstäderna där makten finns koncentrerad. Tidigare var det adeln på sina slott som ledde den kulturella utvecklingen. Man skrattade då åt tjänstefolket och de fattiga. Media - då som nu - speglade detta - ända sedan de första grekiska dramerna. De rika var ädla (adel) och dem skrattade man inte åt. Inte förrän adeln tappade greppet... Det var när grupper i samhället kom på hur man kan bli rik utan att äga stora landområden (kapitalismen).

Report abuse